Jag hörde talas om Lilla stick i landet lycka redan i höstas på Förläggardagen. Widmark lyckas faktiskt till och med imponera på mig. Jag har inte alltid varit superförtjust i Widmarks sätt att berätta men denna lilla utsökta berättelse är så bra!
En kväll får Daniel höra en fantastisk saga från tant Julia. Julia berättar om när hennes bror en dag bara försvann. Hur hon blev väldigt ledsen och nere över detta. Allt kändes meningslöst. En dag får en kälke av sina föräldrar och tänker att hon ska gå ut och provåka den för deras skull, så att de inte ska bli oroliga över hennes nedstämdhet. Allt går dock inte som hon tänkt sig och plötsligt befinner hon sig i landet lycka. Fast är landet så lyckligt som det verkar? Snarare verkar en skugga dra fram och plockar fram en vemodig och sorglig känsla över berättelse. Kanske gömmer sig inte bara sorg i landet lycka? Tänk om någon väntar där?
Berättelse kastar läsaren till en värld som påminner både om Alice i underlandet när hon vindlar ner i hålet i marken, men även om Suzanne Collins berättelse om Gregor från Ovangjord som kommer till en värld som domineras av förstorade insekter. Bildspråket påminner mig om Shaun Tans böcker med mystiska figurer och fantasieggande färger och miljö. Men samtidigt finns även en vemodighet som läsare stöter på i Astrid Lindgrens Allra käraste syster. Många litterära inspirationskällor ligger till grund i denna berättelse om Lilla Sticka i Landet Lycka av Martin Widmark och med magiska illustrationer av Emilia Dziubak.
bilderbok,
intertextualitet,
lilla sticka i landet lycka,
martin widmark,
Kommentera